Skit.

Blä alltså. Sommar, ledighet och Blidö. Livet borde vara på topp men det är snarare tvärtom. Har verkligen ingen lust att umgås med människor, känner mig bara nere, deppig och helt slut. Hade skitsvårt att somna i natt och efter det har jag både sovit dåligt och drömt en himla massa konstiga saker. Det känns som att hela den här sommaren är förstörd och det gör mig så jävla arg. Varför ska någon person kunna förstöra så mycket för en? Vad är det som gör att människor inte respekterar varandra och vill alla väl? Mår de bättre? Känner de sig som bättre och lyckligare personer efter att ha förstört för någon annan? Jag undrar verkligen hur vissa tänker, vad som ligger bakom, varför det hände? Jag som var så lycklig och tillfreds med livet. Tack för det, tack.

Det här brukar vara bästa tiden på året och jag hoppades verkligen att det bara var tillfälligt, att jag skulle vara på topp när jag vaknade idag. Men icke. Det känns som att jag befinner mig i en bubbla där ingen kan nå mig. Jag finns med, jag lyssnar, pratar och ler. Men egentligen är jag någon helt annanstans med tankarna så långt ifrån allt härligt man bara kan komma. Det känns som min blick är död och jag tror någonstans att det ändå syns att jag är fejk just nu. Den glada, livsnjutande Emelie är inte närvarande. Jag undrar vart hon är och om hon någonsin kommer komma tillbaka.

Har funderat så himla mycket på vad som är värt och inte. Vad vill jag här i livet? Är så less på allting just nu och vill bara lägga mig i sängen, gråta och dra täcket över huvudet. Men det gör jag inte. För jag är starkare än så.

Tror jag.

Den perfekta husfrun.

Det här är helt sjukt. Ju mer jag ser och hör om genus, desto mer upprörd blir jag. Nu har det ju hänt galet mycket sedan den här bilden publicerades i en kokbok på 60-talet men ändå. Vetskapen om att kvinnor faktiskt förväntas bete sig så här i andra delar av världen än idag är sinnessjukt. Folk måste inse att vara feminist är viktigt, ALLA borde vara det och kämpa för ett jämställt samhälle. Att vara feminist innebär att vi vill ha lika rättigheter för män och kvinnor, inte att man ska hata män och låta håret under armarna växa som vissa fortfarande verkar tro…

Perfekta frun(Lånade bilden från underbara gaymasen!)

 

Det här med rökning och en hälsosam livsstil.

Nu är det tredje veckan jag är sjuk. Eller ja, jag är feberfri nu i alla fall men fortfarande genomförkyld och halsontet som började försvinna förra veckan är tillbaka. Jävla skitinfluensa. Men men, är väl inte mycket att göra åt mer än att vila och inte anstränga sig för mycket…

Senaste veckan har det varit massa inlägg ang. rökning på bloggarna och alla har ju självklart olika syn på det här. Själv tycker jag som har feströkt (och lite mer än så) de senaste 4 åren att man bara borde förbjuda skiten så folk inte ens hade möjlighet att börja. Sen att folk redan är extremt beroende är ju också ett problem, men så länge man inte får nya unga människor att börja så är vi väl en bra bit på vägen. Jag är absolut inte fast, men ändå blir jag nå jävulskt sugen på en cigg efter ett par glas vin. Är ju bara psykiskt, men ändå är det svårt att undvika.

Hade ciggen dessutom kostat typ 100:-/paket hade det inte varit värt att köpa och yngre hade inte haft råd att röka så mycket som de gör. Hade det blivit olagligt hade vi ju dessutom inte ens haft möjlighet att röka och problemet hade varit ur världen. Det man inte vet om saknar man ju inte. Visst skulle det uppröra folk etc, men det förstör ju både för miljö och människor så jag ser ju ingenting positivt med att det ens finns. Sen att många lever på inkomsten från den här industrin och att ett förbud skulle drabba extremt många arbetande är ju också ett problem i sig, men folk dör ju av att jobba med det så jag personligen tycker liksom inte att det är värt att ha kvar för att ha som inkomstkälla. Finns andra saker dessa människor kan ägna sig åt.

Jag har i vilket fall som helst bestämt mig för att lägga ner det här med feströkning då det är emot allt jag står för egentligen. Det är liksom det sista som borde ingå i mitt liv. Jag vill leva hälsosamt, försöker minimera kolhydrater, äta mycket vitaminer, undvika halvfabrikat och E-ämnen, äta så naturligt som möjligt, träna osv osv. Att jag då röker lite då och då är ju så stört?! Typiskt mig att ha vissa undantag som jag inte bryr mig om, men det ska jag bli bättre på. Det handlar egentligen om att vara medveten och göra aktiva val när det gäller att ”fuska”. Vill jag ”unna” mig någonting så ska det vara planerat och jag ska veta VARFÖR jag väljer det, inte leva efter mina regler och tillåta cigg och mängder med cola light liksom, det blir ju bara så fel det kan bli…

Dagens goda gärning.

Många bäckar små. 100:- har nog alla råd att skänka. Gärna varje månad också. Spendera mindre pengar på krogen och skänka mer pengar åt välgörenhet är mitt nya mål. Du mår bra och du hjälper folk. Vad finns det ens att fundera över?!

20120528-230602.jpg

Tankar en lillördag

Ibland är det konstigt när man tycker att vissa är så nära, men sen inser man att i och med att man inte brytt sig tillräckligt mycket så är man inte där längre. Och ibland är det tvärtom. De man inte tror att man betyder någonting för, de visar att man betyder hur mycket som helst. Livet.. :)

”Den växer och utvecklas, provar sig fram, precis så som jag fortfarande gör”

Jag fick precis ett lyckorus. ”Ja, ser fram emot detta! Ska bli hur kul som helst!” skrev precis vår nya redaktör på tidningen. Jag fick tillbaka samma känsla som infann sig för tre år sedan då en webbtidning hörde av sig efter att ha läst min blogg. ”Vi tycker att du skriver bra, är du intresserad av att skriva åt oss på vår sida?” frågade dem. Jag trodde inte att det var sant. Jag? Skriver jag bra? Varför tar ni just mig? Hur hittade ni hit? Jag blev otroligt glad, taggad och spänd. Självklart tackade jag ja och skrev sedan för dem under drygt 1,5 år. Även om det inte ledde till så mycket mer så tror jag att det var där allting började. Tankarna om att starta en egen webbtidning efter det har kommit och gått många gånger. Jag har börjat planera, fundera och lagt det åt sidan. Flera gånger.

I somras bestämde jag mig så jag och en tjej började planera och höra av sig till flera förlag med vårt förslag (som hade en helt annan inriktning än vad Divine har). Det gick inge vidare och tillslut bestämde sig den andra tjejen för att hoppa av då hon ville satsa på sitt nuvarande jobb istället. Jag däremot gav inte upp tanken. Jag bloggade om mina planer på att starta en webbtidning och av en slump råkade ett flertal tjejer se mitt inlägg och hörde av sig och var intresserade. Där började allt. Det var bara att köra på, bolla idéer och utveckla en tidning från grunden. Hur gör man? Hur fixar man en hemsida? Hur publicerar man en tidning på nätet? Det var extremt mycket som jag inte hade någon koll på. Men vad gör man när man inte vet? Jag googlade, letade och läste hur mycket som helst på nätet om allt som hade med det här att göra. Tillslut stod jag där i oktober 2011 med 7 medarbetare, en publicerad webbtidning som bland annat innehöll intervjuer med kända bloggare. Och vi uppmärksammades dessutom på både Spotlife och hos några stora bloggare. Vi var äntligen igång. Jag hade klarat det!

Det sjukaste är egentligen att jag fortfarande inte har fattat vad jag åstadkommit. Jag kan skratta åt första numrets layout som jag själv fixat. Jag kan ingenting om sådant, men någonstans måste man väl börja. Idag är vi 13 grymma tjejer som alla levererar många bra reportage, artiklar och texter. Jag tror verkligen att det här kan bli någonting stort även om det är en bit kvar. Tidningen utvecklas konstant och vi hittar nya ämnen som vi vill ta upp och hålla kvar vid. Den växer och utvecklas, provar sig fram, precis så som jag fortfarande gör. Ingen kan allt men alla kan någonting och tillsammans kämpar vi och försöker växa. Branschen är extremt tuff men jag hoppas att vi kan lyckas nå ut trots det. Vår tidning är ju faktiskt unik och jag hoppas att alla läsare uppskattar det vi gör.

Jag vet inte vad jag vill komma med det här egentligen, men jag kände bara att jag var tvungen att dokumentera den här tiden för att få in i huvudet vad jag faktiskt har lyckats med. Hur långt jag faktiskt har kommit. Jag har 12 härliga tjejer som jobbar åt mig. Jag borde vara stolt över mig själv, men jag tycker faktiskt bara att det är jobbigt när någon i min omgivning nämner tidningen. Vad ska jag säga? ”En webbtidning för tjejer..?” Hur imponerad blir en man i 45-årsåldern när jag säger så? Varför är det så typiskt oss unga tjejer att tro att vi inte duger? Blir så less på mig själv när jag inte kan vara stolt över mig själv. Jag hoppas dock att de här raderna jag just nu skrivit ner kanske hjälper mig att hitta dit. Få mig att förstå att jag ska vara stolt över det jag gör, för det vet jag att jag borde vara.

DRÖMMAR…

Dagar som denna, när man har all tid i världen på att tänka och ägnar sig åt allt man inte borde göra (…) svävar mina tankar iväg långt långt bort och det är sååå mycket jag vill, men jag vågar liksom inte. Eller jag vågar om någon kommer och drar i mig och säger ”här Emelie, nu får du det du vill ha på ett silverfat, just take it!”. Det där klivet från en stabil vardag till en osäker vardag där allt kan hända är skrämmande, men jag vet att det steget MÅSTE tas en vacker dag! Jag VILL så mycket och ser ingen anledning till att inte våga chansa. Dock har jag som sagt så svårt att ta klivet och bara köra. Det är ju så bekvämt när allt rullar på, men är det värt det om jag inte trivs? Herregud, antingen går det bra eller så skiter det sig, hur mycket värre kan det bli? Jag bor hemma igen för tillfället och nu om någon gång är väl den bästa tiden att prova sina vingar?! Ska jag köra?! Vad har ni för drömmar/situation idag?

2012 – bästa året!

2012 kommer bli det bästa året hittills, bara så att ni vet 😉

Jag är så sjukt taggad på att börja om med mitt liv, bara lägga energi på det jag tycker är kul och skita i att göra saker bara ”för att”. Början på året har hittills varit den bästa tiden på sååå länge!! Förstår inte att jag inte insåg hur dåligt jag mådde förut? Varför blir man blind och bara accepterar att man är på botten?! Well well, I’m back, starkare än någonsin!!

Jag har skrivit upp massa mål och önskningar som jag vill uppnå i år och det gör mig bara ännu mer peppad! Resor, S!esta & massa Winnerbäck med Emma, spännande projekt, ny lägenhet, en till tatuering… Kan inte avslöja precis allt men det känns bara SÅ rätt!!

Sen att jag har fått en ny partner in crime, Kelly, gör ju det hela tusen gånger bättre också! Äntligen en tjejkompis jag kan hänga med i stan, efterlängtat!!


Fina Kelly!

Vad har ni för tankar inför det nya året?